lördag 26 april 2014

Ny nisch: läsecirkelsbok!

Nog blev jag överraskad, positivt förstås, när jag fick veta att en liten men bokglad läsecirkel bestämt sig för att stifta närmare bekantskap med Cilla genom att läsa "Dela lika" inför sitt kommande möte.
Fem damer, i vuxen ålder, med egna erfarenheter av spruckna relationer och "delade barn" ägnar sig nu åt min bok. Sen får vi se om jag så småningom också får några reaktioner från Christina, Mariana, Annabelle, Solveig och Millie.

torsdag 24 april 2014

Då blir jag glad!

Reaktioner från läsare droppar in, bland annat på min Facebook-sida (du kan kolla själv, förstås!).
Den här gjorde mig riktigt glad: 
"Fin bok! Varm, kärleksfull o lättsam. Är riktigt berörd."
-Anita Kratz, journalist och författare. En vuxen läsare, förvisso. Men bra böcker för unga ska kunna läsas med behållning av en äldre generation!

Här ett annat citat från FB:
"I går läste jag ett par kapitel högt för mitt barnbarn ur din bok. Hon blev väldigt förtjust i den och fnissade flera gånger."
-Marianne Bokblad, lärare och författare.

Ocn när jag ändå är i tagen och skryter, här en FB-recension till:
"Boken behandlar ett allvarligt ämne, men den är inte becksvart. I stället är den såväl rolig som allvarlig. Den är också vardaglig och jag tror att de flesta på något sätt kan känna igen sig. Språket flyter lätt och ledigt så de drygt 160 sidorna tar slut alldeles för fort. Jag är inte särskilt ung längre, men jag är ganska säker på att det här är en bra, tänkvärd och klok ungdomsbok."
-Sverker Olofsson, journalist.

onsdag 23 april 2014

"Dela lika" på Världsbokdagen

1995 beslöt FN-organet Unesco att den 23 april skulle bli böckernas egen dag, Världsbokdagen.
Och nu har jag varit med om att högtidlighålla den.

Jag blev inbjuden till en skola på Kungsholmen för att prata med två elevgrupper om skrivande i allmänhet och om min nya bok "Dela lika" i synnerhet. Lite läskigt att "leka författare" men mer roligt ändå, speciellt som ungarna var intresserade och (förvånansvärt, ursäkta) väluppfostrade ...

Frågorna haglade: hur noga planerar jag innan jag skriver? (inte så värst) Hur lätt är det att få en bok utgiven? (inte ett dugg enkelt, i rådande konkurrens) Har jag fått något manus refuserat? (absolut!) Tror jag att "Dela lika" kommer att bli film? (nä, knappast) Tjänar jag mycket pengar på böcker? (nä verkligen inte!) Blir det nån fortsättning? (man kan alltid hoppas) osv osv osv.

Härligt med en ung och engagerad publik, som dessutom lyssnade uppmärksamt när jag efterföljde uppmaningen att läsa ett avsnitt högt. Valde ett med en pinsam mamma. Självupplevt ... Funkade!

tisdag 22 april 2014

"Varje förälder borde läsa!"

"Dela lika" är visserligen en väldigt ny bok, men den börjar nå läsare.
Klicka på den här länken och se vad en äkta göteborgsk bokmal, tillika lärare, Hannele på Hisingen, tänker efter läsningen! Där står bl a att "varje förälder borde läsa"! 
Och det är ju faktiskt tanken med den här boken; att både barn och vuxna ska kunna ha utbyte av den.

onsdag 16 april 2014

I direktsänd radio!

I dag var jag inbjuden som gäst till Radio Stockholm i P4 för att prata om "Dela lika". I studion fanns programledaren Lasse Persson och det blev ett drygt tio minuters samtal om barn, läsning och föräldraskap. Kul!

lördag 12 april 2014

lördag 5 april 2014

Vill du köpa bok?

Nu finns "Dela lika" hos åtminstone Adlibris, Cdon och Bokus. Fråga också efter den i närmaste Akademibokhandel! Övrig bokhandel har jag ingen koll på.
Men förstås alltid i lager hos Isaberg förlag!

torsdag 3 april 2014

Från idé till verklighet

Den skulle heta ”Dela lika”, det har jag vetat länge. Och när då äntligen det faktiskt skulle bli en bok behövdes också ett omslag.

Jo, jag hade en idé om hur det skulle se ut. Tänkte på de där delbara hjärtana som finns att köpa hos guldsmeden, med två kedjor. Avsikten är att man delar hjärtat mellan två förälskade människor eller kanske mellan två kompisar. Med var sin halva runt halsen påminns de alltid om varandra, och för man ihop delarna blir det en helhet igen. De tu blir ett, symboliken kunde inte vara klarare.

Så skred jag till verket. Klippte ett hjärta i aluminiumfolie, delade det lite lagom taggigt och la halvorna på en grön tröja. Saxade bokstäver ur några hyggligt stora tidningsrubriker. Letade upp två halsband och voilà! en omslagsidé!

Den föll i god jord hos förlaget, som lyckades bortse från hur otroligt ful och grovt tillyxad bilden var när jag skickade över den.
Men sedan hände det saker! Helene Åberg, en multibegåvad människa som är både min kompis och kollega tog sig an uppdraget att göra ett bokomslag, ett riktigt. (Hon gjorde också omslaget till min bok Klimakteriehäxan.)

Nu ser ni resultatet – och gillar det, förhoppningsvis. Likheterna med mitt första utkast är inte stora och tur är väl det!

onsdag 2 april 2014

Vad är då det här för en bok?

"Dela lika" handlar om Cilla, som hamnat i en alldeles ny situation: hennes föräldrar ska flytta isär och hon ska bli en veckopendlare mellan två hem, precis som så många andra svenska barn.
"Dela lika" är utgiven av Isaberg förlag.
Omslagsdesigner är Helene Åberg.

Boken är på 163 sidor, i 45 kapitel, och eftersom våfflor och pannkakor spelar viss roll för historien finns också några enkla recept med. Hängivna kockar blir bara yngre och yngre!

Några "riktiga" recensioner finns av naturliga skäl inte ännu, boken är precis tryckt. Och man kan inte ens vara säker på att den alls blir recenserad. Det ges ut mängder med böcker i det här landet!
Men så här har s k smygläsare sagt om den hittills:
"Helt underbar!"
"Skönt med några fniss!"
"En fin historia som förtjänar många läsare."
"Man får se lite av föräldrarollen ur ett barns vinkel och ler igenkännande."
"Behandlar ett ämne som verkligen är angeläget för många barn. Kul med matvinkeln!"

Var så god - provläs första kapitlet!

Dela lika.
Hur kan man göra det?
Hälften-hälften.
Precis lika mycket till båda två.
Jo det är klart att man kan. På pengar. Och geleråttor. Sånt.
Men nu gällde det Cilla.
Hennes mamma och pappa skulle ha hälften var av henne i fortsättningen. Hon hade protesterat vilt och energiskt från första stund, men det hade inte hjälpt det allra minsta. Det skulle bli skilsmässa och "delad vårdnad".
-Det är det absolut bästa för allihop, hade mamma sagt tröstande till Cillas tårrandiga ansikte.
Pappa sa ingenting, inte just då. Han såg bara sammanbiten ut.
Fjorton tusen gånger, minst, hade Cilla ställt frågan hon hade rätt att få svar på.
Varför?
Inget svar hon fått kändes bra eller ens riktigt ärligt. Nej, pappa hade inte blivit kär i någon annan. Mamma hade absolut inte heller träffat någon ny – sådant hände ju annars, Malin i parallellklassen hade till exempel fått dubbla uppsättningar av föräldrar på en enda kort sommar.
Men det gällde inte i Cillas fall.
Nej, de hade bara tröttnat. "Växt ifrån varandra", "glidit i sär" – sådana uttryck dök upp hela tiden.
-Men jag då? Har ni växt i från mej också? Eller glidit i väg?
Nej, naturligtvis inte. Hur kunde hon tro??? Sina barn tröttnade man aldrig på. Tvärtom, ungarna älskar man jämt, sa mamma. Hur stora de än blir och vad de än gör, fyllde pappa i.
Så på det viset var allt precis som förr.
Hur kunde det vara det? Cilla orkade inte fråga en gång till. Allt var bestämt, två nya lägenheter stod klara för inflyttning. Inte precis bredvid varandra men ändå på hyfsat avstånd från skolan. Och Cilla skulle nu bo varannan vecka hos pappa, varannan hos mamma. Hon fick själv bestämma var hon ville ha sina gamla möbler. Och sedan skulle hon få nya, ny säng – kanske en bredare?, ny bokhylla – kanske  en större?, nya gardiner, ny matta till rummet i den andra lägenheten. Det skulle också vara fritt fram att bestämma färg på väggarna, både hos mamma och hos pappa. Det verkade knappt finnas några gränser för hur mycket Cilla plötsligt hade blivit stor nog att bestämma alldeles själv.
Men allra helst ville hon bestämma att ingenting skulle förändras. Kanske försvann alltihop som en ond dröm om man bara blundade hårt och tänkte på något kul?
Nej. Det var avgjort.

Tidigt på morgonen nästa dag skulle flyttgubbarna komma.